Lägstabudauktioner & öresauktioner

Lotteriinspektionen har bland annat tillsyn över att den svenska regleringen rörande spel om pengar (lotteri). Enligt 3 § lotterilagen (1994:1000) avses med lotteri en verksamhet där en eller flera deltagare, med eller utan insats, kan få en vinst till ett högre värde än vad var och en av de övriga deltagarna kan få bland annat genom gissning och liknande förfaranden. Vid bedömningen om en verksamhet utgör lotteri ska hänsyn tas till verksamhetens allmänna karaktär och inte endast till den större eller mindre grad av slump som finns i det enskilda fallet.

Lägstabudauktioner

I fråga om så kallade ”lägsta budauktioner” har inspektionen konstaterat att en deltagare kan få en vinst till ett högre värde än vad var och en av de övriga deltagarna kan få genom att gissa på ett krontal. Huruvida insats erlagts, antalet bud begränsats eller budet i sig är begränsat saknar betydelse enligt Lotteriinspektionens mening. Lotteriinspektionen finner således att ”Lägsta budauktioner” till sin allmänna karaktär är sådana att de utgör lotteri och inte auktion.

Öresauktioner

Under senare tid har så kallade öresauktioner blivit allt vanligare på internet.

En öresauktion går till på följande sätt: En vara, exempelvis en digitalkamera värd 2 000 kronor, auktioneras ut till den som lägger högst bud inom en viss stipulerad tid. Auktionen startar på 1 öre. Buden höjs sedan med endast 1 öre i taget. Att lägga ett bud kostar dock pengar, vanligtvis cirka 10 kronor. Det minsta möjliga pris som en deltagare kan betala för kameran är således 10 kronor och 1 öre. Om det läggs 1 000 bud i auktionen får anordnaren in 1 000 x 10 kronor, det vill säga 10 000 kronor på buden. Kameran säljs då till högstbjudande för 100 kronor. Om det endast är två personer som deltagit i auktionen och lagt lika många bud var har ”vinnaren” dock betalat 5 100 kronor för kameran. I vissa fall är det möjligt att köpa automatiska bud, så kallat budpaket. Deltagaren köper då exempelvis 100 bud som läggs automatiskt så fort någon annan bjuder över denne. Om två deltagare som köpt 100 automatiska bud var bjuder mot varandra vinner den som lägger bud nr 2, 4, 6, 8 och så vidare 196, 198 och 200 inom rätt tid.

Syftet med verksamheten är således att tjäna pengar på att ta betalt för buden, och inte att tjäna pengar på att sälja varorna. Verksamhet utgör dock, även vid beaktande av detta huvudsakliga syfte, enligt Lotteriinspektionens bedömning, inte ett lotteri i lotterilagens (1994:1000) mening. Detta beror på att det de facto är den som lägger det högsta budet inom den stipulerade tiden som ”vinner” arrangemanget. På så sätt fungerar verksamheten på samma sätt som en vanlig auktion, det vill säga avgörandet grundas inte på slumpen, utan bestäms av högsta budet inom en angiven tid. Detta är fallet även om det går att köpa så kallade budpaket.

Lotteriinspektionen vill slutligen betona att denna information endast svarat på frågan om öresauktioner är att betrakta som lotteri i lotterilagens mening eller inte. Det kan mycket väl vara så att verksamhet av detta slag bryter mot exempelvis konsumenträttsliga eller andra regler.